Här sitter jag i ett hav av blommor, bubbel, böcker, Buddhor, bilder, brev, brädspel, silke, smycken, stenar, doftljus, finkaffe och en uppsjö andra gåvor som kom min väg i lördags.

Fast den mest storslagna 60årspresenten är ändå den här filmen från festen, som Tommy Gärdh på Visionary Films Stockholm, uppbackad av Marie Klingspor, gav mig igår. En man, en kamera, 40 timmar. Hur hann du med allt, Tommy?

Tack alla som kom, tack alla som talade, sjöng, skrattade och grät. Tack CB för att ingen annan gett så mycket kärlek som du till den här dagen. Tack PW för att du tog dig an årets mest omöjliga toastmasteruppdrag, och fick det att se häpnadsväckande lätt ut. Tack alla ni andra som på så många sätt satte ännu mera guldkant på en dag jag aldrig kommer att glömma. Ni vet vilka ni är.

Förlåt alla som jag hade velat bjuda men inte kunde. Förlåt alla jag inte hann prata ordentligt med. Förlåt alla jag inte hunnit tacka, än. Förlåt alla för allt.

Tack och förlåt, kort sagt.

Det var det enda jag visste om festen i förväg. Att det sista som skulle sägas, skulle sjungas av Laleh. Tack Förlåt.

Jag har lyssnat på den nästan varje morgon i en månad nu. Tårarna börjar alltid vid samma två textrader:

”Men om allt det vi gjorde inte var för kärleken,
vad är det då man gör det för?”